Nya vågen

Caché

2005-10-13T21:57:00.000+02:00

När jag skulle se denna film på Norrköpings filmfestival så var tyvärr biljetterna slut, men jag lyckades fixa till mig en inbjudan till förhandsvisningen på Royal i Linköping, har väntat på denna film ända sedan den vann Bästa regi i Cannes.
Någon utbrast ”Är den på franska?”, skratt utbrast bland övriga biobesökare och inledningen var minst sagt okoncentrerad. Synd på en så pass bra inledning. Haneke prövar redan sin publik med en flera minuter lång kameratagning av en gata i Paris. Röster börjar diskutera bilden och sedan spolas den tillbaka. Det är en inspelning vi sitter och tittar på.

George(Daniel Auteuil) är programledare för ett litteraturprogram på tv, han har en fru (Juliette Binoche) och en son (Lester Makedonsky). De är en helt vanlig borgerlig familj.
George börjar få videoband, där någon har filmat hans lägenhet och hans familj gå in och ut ur huset. Haneke visar ypperligt hur detta yttre hot börjar avslöja inre familjekonflikter.
Det börjar snart visa sig att hoten kanske har något att göra med Georges barndom och en speciell Algerier, Majid. Han var hjälpreda till George familj på 60-talet.

Haneke visar gång på gång hur duktig regissör han är. Medan andra mer moderna skräck och thriller-regissörer lägger på ljud för att skapa stämning tar Haneke bort ljud. De tysta scenerna skapar en väldigt obehaglig känsla, en dov känsla som effektivt lämnar en i en ovishet. Haneke fortsätter att skapa ovishet genom att vi vissa gånger inte vet om det är tjuvfilmat material eller spelfilmat, det flimrar till i vanlig spelfilms material, vilket brukar tyda på hemma filmat eller tjuvfilmat material. Det väcker frågor om vem som är Voyeuren? Är det kanske vi tittare. Att vi som passiva observatörer har skuld i det som sker.

Men vad är det som sker? Är det en vanlig thriller eller är det något djupare. Kanske en allegori över den kolonialistiska konflikten i Algeriet. Georges familj som det välmående, kultiverade Frankrike och Majid som det fattiga och nergångna Algeriet. George känner skuld till Majid, eftersom han kan ses som ansvarig att Majid aldrig fick utbildning, George vägrar erkänna denna skuld och byter ut den mot aggressivitet. På samma sätt kan det dagspolitiska läget mellan Frankrike och Algeriet beskrivas.

Caché är en väldigt välgjord film med fantastiska skådespelar prestationer av både Juliette Binoche och Daniel Auteuil. Fotot är superb, vackert så det förslår och den berättar effektivt historien och gör den estetiskt tilltalande. Dessutom lyckas den kombinera en spännande thriller med postimperialistisk kritik, anti-rasism och tittarkritik.

Är Bresson en homosexuell ateist?

2005-10-12T19:27:00.001+02:00

Det har på senaste tiden blossat upp en debatt på Internet om den Franske regissören Robert Bresson bland flera erkänna filmkritiker samt ett antal privatpersoner på diverse forum.

Det hela började med att Armond White skriver i sin kolumn att Gary Indiana förnekar att Bresson och hans filmer är kristna och innehåller frågor om tro som är den vedertagna uppfattningen och försöker göra dem till ateistiska. Gary Indiana ska bland annat skriva en essä till ett dvd-släpp av Pickpocket.
David Ehrenstein svarade White i sin FABlog att Bressons filmer inte bara är ateistiska utan att de även innehåller homoerotiska inslag och även att vissa filmer är homoerotiska. Debatten började blossa upp på riktigt när nyheten om Ehrensteins blogg nådde killarna på MoC-sidan och deras Bresson-sida. Det har sedan förts en våldsam debatt på t.ex. Criterionforumet.

I en diskussion som jag deltog i med Fred Camper och Ehrensteins för något halvår sedan om homoerotiska undertoner i Bressons filmer hävdade Fred Camper att ”modellernas” händer och Bressons fokuserande på händerna i Pickpocket och En dödsdömd har rymt symboliserar män som runkar av varandra. Att det ligger någon sanning i detta tror jag är osannolikt men det är definitivt en annorlunda tolkning.
Jag har än så länge inte uppfattat någon sexuell underton i Bressons filmer, men jag tror definitivt att en sådan kan finnas. Vare sig den är omedveten eller medveten. Sexualitet i film är ofta ett ämne som tas upp i allt för låg grad bland kritiker. Det är besynnerlig, sexualiteten är en så central del i våra liv. Varför kan den inte vara en lika central del i film? Nu förespråkar jag inte någon exploationsvåg, tvärt om. Less is more.

Angående diskussionen om Bressons kristlighet eller inte så håller jag varken med Gary Indiana och inte heller David Ehrenstein. Det är rent felaktikt att hävda att Bresson skulle vara ateist. Han har i flertalet interjuver visat att han är kristen. Jag tycker mig se tron och Gud som naturliga inslag i flera av hans filmer. Allt från den svaga men mänskliga prästen i En Prästmans dagbok till de klämtande kyrkklockorna i Mouchette. Även om de innehåller tvivel och diskussion kring religion.

Filmbloggande

2005-09-29T17:50:00.000+02:00

Bloggar har blivit väldigt populärt, det finns bloggar om alla tänkbara ämnen och av alla sorters människor. Men det är absolut inte förvånande. En blogg är enkelt att starta, enkelt att skriva och ett effektivt sätt att få ut och dela med sig av sina åsikter.

En filmblogg ger mig möjlighet att nå ut med mina åsikter samt få respons på dem. Det ger mig dessutom friheten att skriva lite vad jag vill om film, utan något speciellt ramverk att följa och jag kan vara just så personlig och analytisk som jag vill i mina texter. Självklart hoppas jag att ni kommer att uppskatta det jag skriver och ge feedback på det. Kritik (både positiv och negativ), frågor, funderingar, tips är också välkomna. Förhoppningsvis kommer även texterna att väcka diskussioner.